Anna Maria Lenngren
Anna Maria Lenngren föddes 1754 i Uppsala.
Hon fick en bra men kaotiskt utbildning av sin pappa.
Bättre än dom flesta flickor fick på den tiden.
Hon växte upp utan sin mamma.
Men hennes pappa fick många barn så hon hade väldigt många småsyskon.
När hon hade fyllt 25 år gifte hon sig med Carl-Peter Lenngren som arbetade på tidningen Stockholms posten.
När de var gifta drev de tidningen tillsammans med en man som hette Kellgren.
Dom skrev alla tre i tidningen men Anna Maria skrev inte i sitt eget namn utan skrev som om hon vore en man. Hon tyckte nämligen att hon hade större skrivarfrihet då.
Några få kulturinsatta i Stockholm kunde nog ana något om vem det var som egentligen skrev.
Anna Maria Lenngren gjorde sig gärna lustig över adelns tillgjorda fasoner som så många andra.
Men 1 797 fick hon ett hyllningstal av Svenska Akademin trots att hon inte alls ville ha det.
För då kom det fram att hon inte var en man. Hon kände sig inte lika fri i sitt skrivande efter detta och det märktes i hennes texter.
Hon var tvungen att vara och var också försiktigare.
Efter hennes död kom hennes samlade verk Skaldeförsök år 1819.
Hon fick en bra men kaotiskt utbildning av sin pappa.
Bättre än dom flesta flickor fick på den tiden.
Hon växte upp utan sin mamma.
Men hennes pappa fick många barn så hon hade väldigt många småsyskon.
När hon hade fyllt 25 år gifte hon sig med Carl-Peter Lenngren som arbetade på tidningen Stockholms posten.
När de var gifta drev de tidningen tillsammans med en man som hette Kellgren.
Dom skrev alla tre i tidningen men Anna Maria skrev inte i sitt eget namn utan skrev som om hon vore en man. Hon tyckte nämligen att hon hade större skrivarfrihet då.
Några få kulturinsatta i Stockholm kunde nog ana något om vem det var som egentligen skrev.
Anna Maria Lenngren gjorde sig gärna lustig över adelns tillgjorda fasoner som så många andra.
Men 1 797 fick hon ett hyllningstal av Svenska Akademin trots att hon inte alls ville ha det.
För då kom det fram att hon inte var en man. Hon kände sig inte lika fri i sitt skrivande efter detta och det märktes i hennes texter.
Hon var tvungen att vara och var också försiktigare.
Efter hennes död kom hennes samlade verk Skaldeförsök år 1819.
THEN SWÄNSKA ARGUS
Then Swänska Argus var som en svensk verson av engelska The Spectator.
Then Swänska Argus kom ut en gång i veckan år 1732-1734.
Tidningen innehöll politik vetenskap m.m. på ett läsvänligt sätt.
De som skrev tidningen (t.ex. Olof von Dalin, Anna Maria Lenngren) skrev gärna satiriskt om unga, snobbiga adelsmän som ägnade hela dagarna åt att vara snobbar enligt dom.
Precis som i The Spectator så hittade som på olika personer som dom skrev under med i texterna.
Men året efter att den slutade komma ut förstod folk att det var bl.a. Olof von Dalin som skrivit stora delar.
OLOF VON DALIN
Olof von Dalin var en betydelsefull man. Han var lärare till prinsen som sen blev Gustav den tredje.
Von Dalin skrev in i Lunds universitet vid 13års ålder.
Förutom att Olof von Dalin skrev i Then Swänska Argus skrev han även t.ex. en berättelse som hette Sagan om hästen.
Det var en bok om Sveriges historia sett från en hästs synvinkel.
Det var också under Olof von Dalins tid som kvinnor började höras lite mer.
T.ex. Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Hon skrev boken Fruntimrets försvar när hon hade läst Rosseaus bok Emile.
STOCKHOLM
De som skrev tidningen (t.ex. Olof von Dalin, Anna Maria Lenngren) skrev gärna satiriskt om unga, snobbiga adelsmän som ägnade hela dagarna åt att vara snobbar enligt dom.
Precis som i The Spectator så hittade som på olika personer som dom skrev under med i texterna.
Men året efter att den slutade komma ut förstod folk att det var bl.a. Olof von Dalin som skrivit stora delar.
OLOF VON DALIN
Olof von Dalin var en betydelsefull man. Han var lärare till prinsen som sen blev Gustav den tredje.
Von Dalin skrev in i Lunds universitet vid 13års ålder.
Förutom att Olof von Dalin skrev i Then Swänska Argus skrev han även t.ex. en berättelse som hette Sagan om hästen.
Det var en bok om Sveriges historia sett från en hästs synvinkel.
Det var också under Olof von Dalins tid som kvinnor började höras lite mer.
T.ex. Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Hon skrev boken Fruntimrets försvar när hon hade läst Rosseaus bok Emile.
STOCKHOLM
På 1700 talet bestod Stockholm i stort sett endast av Gamla stan.
Humlegården var den enda tillgängliga parken då kungsträdgården var inhägnat för kungen.
Det var väldigt lantligt även i stan då.
Med trånga gator och grisar som sprang runt fritt. Och alla säljare som skrev till folk att komma och köpa.
Det levde 72 000 människor i Stockholm i mitten av 1 700 talet. Idag lever det 1 000 000.
50 år var medelåldern och barnadödligheten var stor.
Efter Carl den tolfte kom frihetstiden.
Det fanns även då kungar och drottningar men dom hade inte på långa vägar lika stor makt som Carl den tolfte hade haft eller Gustav den tredje skulle ha sen.
Men senare gjorde Gustav den tredje statskupp och tog makten igen.
Gustav den tredje blev år 1792 mördad på en operamaskerad i operan han själv hade sett till att bygga upp.
Humlegården var den enda tillgängliga parken då kungsträdgården var inhägnat för kungen.
Det var väldigt lantligt även i stan då.
Med trånga gator och grisar som sprang runt fritt. Och alla säljare som skrev till folk att komma och köpa.
Det levde 72 000 människor i Stockholm i mitten av 1 700 talet. Idag lever det 1 000 000.
50 år var medelåldern och barnadödligheten var stor.
Efter Carl den tolfte kom frihetstiden.
Det fanns även då kungar och drottningar men dom hade inte på långa vägar lika stor makt som Carl den tolfte hade haft eller Gustav den tredje skulle ha sen.
Men senare gjorde Gustav den tredje statskupp och tog makten igen.
Gustav den tredje blev år 1792 mördad på en operamaskerad i operan han själv hade sett till att bygga upp.
ROUSSEAU
Jean-Jacques Rousseau kom från en enkel familj. Hans far var urmakare och hans mamma dog när han föddes.
Pappan var snäll men orutinerad. Och efter ett tag hamnade pappan i slagsmål och flydde från Frankrike.
Då fick Rosseau bo lite vart stans och hamnade till slut på en bondgård.
När han blev gammal nog blev han blev lärling till en gravör. Men sedan rymde han från den barska garvören och levde på vägarna.
Vid 20 års ålder kom han till den rika änkan Madame de Warens.
Hon var ganska ung, men äldre än honom.
Han var där en lång tid, tills han var ungefär 30.
Han fick tillgång till henne bibliotek och fick därför en bra bildning.
han var en typiskt autodidakt (självlärd).
Under tiden hos madame de Warens blev Rosseau väldigt intresserad av musik och noter.
Han gjorde till och med ett eget notsystem.
Han och madame de Warens hade också en affär och vid trettioårsåldern kände han sig mer instängd.
Han kom till Paris och levde ett ganska eländigt och fattigt liv.
Han ville använda sitt egna notsystem men det sålde inte, så istäället tjänade han småpengar på att skriva av noter.
Så småningom träffade han en tjänsteflicka och fick väldigt snabbt fem barn med henne.
Alla lämnades dock till barnhem
(ironiskt med tanke på att Rosseau skrev en hel del om barnuppfostran!).
Rousseau var väldigt mycket för jämlikhet och sa att vi är födda jämlika.
Däremot räknade han inte in kvinnor.
Han pratade också om tre stadier i människors utveckling:
1.Naturmänniskan (okonstlad).
2.Guldåldern (fri, jämlik, kultur, inget slaveri och ingen är fattig).
3.Övercivilication.
Han tyckte att han själv var en guldmänniska men som av misstag levde på Övercivilications tiden.
Rousseau var med i två prisfrågor varav han vann ett första pris och ett andra pris.
Den första prisfrågan löd såhär:
"Har kulturen och konsten förbättrat människor?"
Och då svarade Rousseau att det inte har det för att allt har blivit onaturligt nu.
"Tillbaka till naturen."
Han vann första pris på prisfrågan.
Andra prisfrågan han var med i handlade om samhällsordning och äganderätten.
"Stöder sig olikheter mellan människor på naturlagar?"
Då svarade han typ såhär:
"Om ingen någonsin hade tagit en jordplätt och kallat den för sin, hade vi inte haft några världsproblem och politiska problem idag."
Rousseau skrev även i Encyklopedin. Om musik.
Han var nämligen god vän med Diderof ett tag. Men sedan blev de ovänner.
Omkring år 1762 skrev han tre kända böcker. Emile, Den nya Heloise och samhällsföredraget.
Emile handlar om Rosseaus syn på utbildning. I boken framgår det att han tycker att en lärare ska gå efter varje kille (INGA TJEJER!). Så att killern kunde upptäcka allt med sina egna empiriska erfarenheter.
Boken handlar om en pojke som man får följa med från födseln till att han gifter sig. Parallelt berättar han om hur flickan han gifter sig med och hur hon uppfostras för att hon bäst ska kunna ta hand om sin blivande man.
Det stod också att ingen människa under 18 ska skolas in i någon religion och det gjorde många väldigt arga.
Den nya Heloise handlar om kärleken mellan en överklasskvinna och en fattig ung man.
Detta var också specielt på upplysningstiden, då alla hela tiden skrev så förnuftigt och intellektuelt, medan Rousseau skrev lidelsefullt och passionerat.
Samhällsföredraget handlar om hur samhället borde fungera enligt Rosseau.
Och enligt Rosseau måste individens vilja undkastas för samhällets bästa.
Han hann bli ovän med många av de högt uppsatta i och Frankrike och Schweiz och kände sig nog inte riktigt välkommen någonstans.
Men i slutet av sitt liv kan han i alla fall slå sig till ro hos någon vänlig människa.
Och kan skriva sina memoarer.
Hans memoar-bok fick namnet BEKÄNELSER för att den var så utlämnande. Han skrev ner allt om sig själv och förskönade inte.
Och han var också ganska stolt över sig själv, men samtidigt bitter för att folket på hans tid inte förstod hans geni tyckte han.
Många läser fortfarande idag Rosseaus böcker för att hämta inspiration, t.ex. pedagoger och anarkister m.m.
Emile handlar om Rosseaus syn på utbildning. I boken framgår det att han tycker att en lärare ska gå efter varje kille (INGA TJEJER!). Så att killern kunde upptäcka allt med sina egna empiriska erfarenheter.
Boken handlar om en pojke som man får följa med från födseln till att han gifter sig. Parallelt berättar han om hur flickan han gifter sig med och hur hon uppfostras för att hon bäst ska kunna ta hand om sin blivande man.
Det stod också att ingen människa under 18 ska skolas in i någon religion och det gjorde många väldigt arga.
Den nya Heloise handlar om kärleken mellan en överklasskvinna och en fattig ung man.
Detta var också specielt på upplysningstiden, då alla hela tiden skrev så förnuftigt och intellektuelt, medan Rousseau skrev lidelsefullt och passionerat.
Och enligt Rosseau måste individens vilja undkastas för samhällets bästa.
Han hann bli ovän med många av de högt uppsatta i och Frankrike och Schweiz och kände sig nog inte riktigt välkommen någonstans.
Men i slutet av sitt liv kan han i alla fall slå sig till ro hos någon vänlig människa.
Och kan skriva sina memoarer.
Hans memoar-bok fick namnet BEKÄNELSER för att den var så utlämnande. Han skrev ner allt om sig själv och förskönade inte.
Och han var också ganska stolt över sig själv, men samtidigt bitter för att folket på hans tid inte förstod hans geni tyckte han.
Många läser fortfarande idag Rosseaus böcker för att hämta inspiration, t.ex. pedagoger och anarkister m.m.
MONTESQUIEU
Charles Louis de Secondat de La Brède et de Montesquieu.
I Frankrike nära Bordeaux, fanns ett slottet som hette La Brède. 1689 föddes Montesquieu som sedan skulle bli en viktig och ihågkommen författare och advokat.
Montesquieu var en fransk adelsman som levde1689-1755.
Han var en mångsidigt intresserad man och bl.a. intresserad av att skriva.
DE PERSISKA BREVEN
År 1721 gavs hans första bok ut, De persiska breven.
Men han vågade inte ge ut den i sitt eget namn. För han trodde att cencuren skull förbjuda stora delar av den.
De persiska breven var menad som kritik mot Frankrike och England.
Handling i (vääldigt) korta drag:
Boken handlar om två persier på resa i Europa som beskriver vad de ser och sina upplevelser.
T.ex. så facinerades dom av att katolska kyrkan använde tortyr för bestraffning.
Denna bok var ett bra sätt för Montesquie att få fram sin åsikt.
Men denna bok var ändå inte den som blev mest känd.
LAGARNAS ANDA
År 1748 kom Lagarnas anda. Inte heller denna gång vågade han sig på att ge ut boken i sitt eget namn.
Och också denna gång berodde det på cencuren.
Handling i korta drag:
Det fanns ingen sådan klassisk handling. Montesquieu skrev om sina idéer om bl.a. maktdelningsläran och klimatläran.
Klimatläran
Han skrev också om hur han trodde att klimatet förändrar ens personlighet.
Han trodde att om man levde i kallare luft fick man större självförtroende och därmed blev man modigare., man fick bättre självkänsla och blev därmed mindre hämndlysten och man fick stor säkerhet och blev därmed okränkbar.
(Jag är lite skeptisk till den idéen.)
Men i Frankrike var det precis lagom varmt och kallt skrev han.
Lagarnas anda innehöll även skarp kritik mot slaveri och Europas förstar.
"Ingen människa klarar för mycket makt. Makt korrumberar."
Han var också en av dom första att påbörja någon slags tanke om idéen att kvinnor skulle ha lika värde.
Som jag förstått det.
Maktdelningsläran
Han skrev också om Maktdelningsläran. Som skulle bli en viktig lära fortfarande idag.
Vi i Sverige följer fortfarande idag Montesquieus maktdelningslära.
Den går ut på att istället för att en ska sitta på makten så delas makten upp på tre.
*Dömande makt
*Lagstiftande makt
*Verkställande makt
Även Amerika följde detta när landet grundades.
I Frankrike nära Bordeaux, fanns ett slottet som hette La Brède. 1689 föddes Montesquieu som sedan skulle bli en viktig och ihågkommen författare och advokat.
Montesquieu var en fransk adelsman som levde1689-1755.
Han var en mångsidigt intresserad man och bl.a. intresserad av att skriva.
DE PERSISKA BREVEN
År 1721 gavs hans första bok ut, De persiska breven.
Men han vågade inte ge ut den i sitt eget namn. För han trodde att cencuren skull förbjuda stora delar av den.
De persiska breven var menad som kritik mot Frankrike och England.
Handling i (vääldigt) korta drag:
Boken handlar om två persier på resa i Europa som beskriver vad de ser och sina upplevelser.
T.ex. så facinerades dom av att katolska kyrkan använde tortyr för bestraffning.
Denna bok var ett bra sätt för Montesquie att få fram sin åsikt.
Men denna bok var ändå inte den som blev mest känd.
LAGARNAS ANDA
År 1748 kom Lagarnas anda. Inte heller denna gång vågade han sig på att ge ut boken i sitt eget namn.
Och också denna gång berodde det på cencuren.
Handling i korta drag:
Det fanns ingen sådan klassisk handling. Montesquieu skrev om sina idéer om bl.a. maktdelningsläran och klimatläran.
Klimatläran
Han skrev också om hur han trodde att klimatet förändrar ens personlighet.
Han trodde att om man levde i kallare luft fick man större självförtroende och därmed blev man modigare., man fick bättre självkänsla och blev därmed mindre hämndlysten och man fick stor säkerhet och blev därmed okränkbar.
(Jag är lite skeptisk till den idéen.)
Men i Frankrike var det precis lagom varmt och kallt skrev han.
Lagarnas anda innehöll även skarp kritik mot slaveri och Europas förstar.
"Ingen människa klarar för mycket makt. Makt korrumberar."
Han var också en av dom första att påbörja någon slags tanke om idéen att kvinnor skulle ha lika värde.
Som jag förstått det.
Maktdelningsläran
Han skrev också om Maktdelningsläran. Som skulle bli en viktig lära fortfarande idag.
Vi i Sverige följer fortfarande idag Montesquieus maktdelningslära.
Den går ut på att istället för att en ska sitta på makten så delas makten upp på tre.
*Dömande makt
*Lagstiftande makt
*Verkställande makt
Även Amerika följde detta när landet grundades.
METAFORER
Metaforer är när man målar upp en bild med ord som ska visa en viss känsla.
Det finns både positiva och negativa metaforer.
T.ex.
"Mitt hjärtas blomma" eller "Honey bunny" skulle beskrivas som positiva metaforer.
Medan "Din kratta" eller "Din gamla galosch!" skulle vara negativa.
Det finns både positiva och negativa metaforer.
T.ex.
"Mitt hjärtas blomma" eller "Honey bunny" skulle beskrivas som positiva metaforer.
Medan "Din kratta" eller "Din gamla galosch!" skulle vara negativa.
VOLTAIRE
Voltaire var en man som levde i Frankrike.
Han var intresserad av allt, politik, skrivande, poesi m.m.
Han skrev t.ex. en bok om svenske kungen Carl den tolfte och han skrev massa romaner och pjäser.
Han skrev också i Encyklopedin.
Hans förmodligen allra kändaste citat är:
"Jag håller inte med dig om vad du säger, men jag skulle med mitt liv försvara din rätt att säga det!"
Sen barnsben var Voltaire ärlig och frågvis.
Många vuxna, t.ex. hans läraretyckte nog att det var jobbigt kan man tänka sig.
Även han skrev gärna satiriskt. Och en gång när han skrivit satiriskt om kungen fick han sitta 11 månader på Bastilien (ett fängelse i Paris).
Tiden där skrev han mycket.
Och när han kom ut gav han ut dessa texter under namnet Voltaire. Trots att det från början inte var hans namn.
Vid 32 års ålder hamnar Voltaire i bråk med en adelsman och vill duellera med honom.
På den tiden fick man inte duellera med adelsmän om man inte själv var det.
Och därför utvisades Voltaire och fick åka till England.
I England var det friare än i Franrkike och man höll precis på att lätta på cencuren rejält.
När Voltaire såg hur fritt man fick tänka och tala där bblev han chokerad. Och när han äntloigen fick kommer tillbaka till Frankrike skrev han om sina upplevelser i Frankrike.
Det var till ganska stor del Voltaire som startade upplysningen i Frankrike.
Långt senare i 60 års åldern skapar han ett samhälle i Ferney.
När Voltaire dog sparade en av hans många beundrare hans hjärta och la i en kruka där han skrev
"Här vilar Voltaires hjärta, men hans själv är överallt"
Men Voltaire hade inte bara beundrare, 36 år efter hans död gräver någon upp honom från sin gravplats och sen dess har han inte synts till.
Voltaires förmodligen kändaste bok är Candide.
Bokens handling i korta drag:
Boken handlar om en godhjärtade man vid namn Candide. Namnet andide betyder oskyldig och troskyldig och det stämmer bra in på huvudpersonen Candide.
Candide växer upp på ett mycket fint och ståtligt slott i Westfalen.
Men efter ett tag blir han olyckligtvis kär i baronens dotter, Kunigunda.
När baronen får veta det här blir Candide utslängd från slottet och av någon outgrundlig anledning hamnar han hos den bulgariska krigsmakten.
Men det dröjer inte länge innan han blir utslängd därifrån också.
Men sån tur är så träffar Candide sin gamla filosofilärare från slottet där han växte upp, Pangloss.
Dessvärre hade Pangloss en hemsk nyhet att berätta. Nämligen att Kunigunda (baronens dotter) hade blivit mördad.
Men lyckligtvis så visar sig larmet om att Kunigunda är död vara falskt.
Kunigunda och Candide far om varandra, och tar sig till och med till Sydamerika för att finna varanda.
Till slut så slår de sig ner i Europas sydöstra delar.
Sista meningen i boken är ganska känd och går såhär:
"Väl talat men nu måste vi odla vår trädgård."
Candide är ju alldeles godtrogen och optimistisk och på det sättet tror jag att Voltaire vill visa att trots att han på sitt sätt tar många dåliga beslut så ordnar sig allt på lång sikt i alla fall eftersom han tar beslut med hjärtat och inte hjärnan.
Som en vädjan från Voltaire att man ska lyssna till sitt hjärta?
För med Candide blir det så att optimismen förblindar de klokaste tankarna.
Han var intresserad av allt, politik, skrivande, poesi m.m.
Han skrev t.ex. en bok om svenske kungen Carl den tolfte och han skrev massa romaner och pjäser.
Han skrev också i Encyklopedin.
Hans förmodligen allra kändaste citat är:
"Jag håller inte med dig om vad du säger, men jag skulle med mitt liv försvara din rätt att säga det!"
Sen barnsben var Voltaire ärlig och frågvis.
Många vuxna, t.ex. hans läraretyckte nog att det var jobbigt kan man tänka sig.
Även han skrev gärna satiriskt. Och en gång när han skrivit satiriskt om kungen fick han sitta 11 månader på Bastilien (ett fängelse i Paris).
Tiden där skrev han mycket.
Och när han kom ut gav han ut dessa texter under namnet Voltaire. Trots att det från början inte var hans namn.
Vid 32 års ålder hamnar Voltaire i bråk med en adelsman och vill duellera med honom.
På den tiden fick man inte duellera med adelsmän om man inte själv var det.
Och därför utvisades Voltaire och fick åka till England.
I England var det friare än i Franrkike och man höll precis på att lätta på cencuren rejält.
När Voltaire såg hur fritt man fick tänka och tala där bblev han chokerad. Och när han äntloigen fick kommer tillbaka till Frankrike skrev han om sina upplevelser i Frankrike.
Det var till ganska stor del Voltaire som startade upplysningen i Frankrike.
Långt senare i 60 års åldern skapar han ett samhälle i Ferney.
När Voltaire dog sparade en av hans många beundrare hans hjärta och la i en kruka där han skrev
"Här vilar Voltaires hjärta, men hans själv är överallt"
Men Voltaire hade inte bara beundrare, 36 år efter hans död gräver någon upp honom från sin gravplats och sen dess har han inte synts till.
Voltaires förmodligen kändaste bok är Candide.
Bokens handling i korta drag:
Boken handlar om en godhjärtade man vid namn Candide. Namnet andide betyder oskyldig och troskyldig och det stämmer bra in på huvudpersonen Candide.
Candide växer upp på ett mycket fint och ståtligt slott i Westfalen.
Men efter ett tag blir han olyckligtvis kär i baronens dotter, Kunigunda.
När baronen får veta det här blir Candide utslängd från slottet och av någon outgrundlig anledning hamnar han hos den bulgariska krigsmakten.
Men det dröjer inte länge innan han blir utslängd därifrån också.
Men sån tur är så träffar Candide sin gamla filosofilärare från slottet där han växte upp, Pangloss.
Dessvärre hade Pangloss en hemsk nyhet att berätta. Nämligen att Kunigunda (baronens dotter) hade blivit mördad.
Men lyckligtvis så visar sig larmet om att Kunigunda är död vara falskt.
Kunigunda och Candide far om varandra, och tar sig till och med till Sydamerika för att finna varanda.
Till slut så slår de sig ner i Europas sydöstra delar.
Sista meningen i boken är ganska känd och går såhär:
"Väl talat men nu måste vi odla vår trädgård."
Candide är ju alldeles godtrogen och optimistisk och på det sättet tror jag att Voltaire vill visa att trots att han på sitt sätt tar många dåliga beslut så ordnar sig allt på lång sikt i alla fall eftersom han tar beslut med hjärtat och inte hjärnan.
Som en vädjan från Voltaire att man ska lyssna till sitt hjärta?
För med Candide blir det så att optimismen förblindar de klokaste tankarna.
JONATHAN SWIFT
När Jonathan Swift dog 19 oktober år 1745, stod detta på hans gravsten:
Jonathan Swift var teologie doktor och domprost,
i denna katedral, ligger begravd härnedan
där våldsam förtrytelse inte längre kan sönderslita hans hjärta.
Gå främling och tag efter om du kan,
en som gjorde sitt yttersta för att främja frihetens sak.
Jonathan Swift föddes den 30 november år 1667 i Dublin. 30 dagar senare avled fadern och nu var det bara mamman, Jonathan Swift och hans barn.
De tillhörde den härskande engelska klassen på Irland, men var trots det mycket fattiga.
Oc tillråga på allt så var Jonathan sjuk redan vid födseln.
När Jonathan fortfarande var mycket liten åkte han med sin sjuksköterska till England.
Där stannade han i tre år innan han åkte hem igen.
Det sägs att han när han kom hem kunde han redan läsa och var mycket intresserad av bibeln.
Trots hans ringa ålder på 4 år.
Men vid 6 års ålder fick han igen lämna sin mor för att åka ill en skola i Kilkenny School.
Det var Swifts farbror som såg till att detta var möjligt, och det var även han som såg till att Swift kunde börja på Trinity College i Dublin vid 15års ålder.
I skolan gick det förhållandevis dåligt med tanke på att han lärde sig skriva så tidigt och visade tecken på att vara så smart.
Men senare ska han ha sagt "att det var skolämnena det varit fel på; inte honom eller hans fattningsgåvor."
I slutet av Swifts liv var han sinnessvag.
Och de dårhus han byggde på Irland för pengarna från Gullivers resor skulle han själv sen hamna på innan han dog.
Det Jonathan Swift är mest känd för är sin bok "Gullivers resor"
Handlingen i korta drag:
Gulliver var en helt vanlig man som levde i England.
Och en skeppsman.
Men när han lider skeppsbrott så hamnar han på en ö som heter Liliput.
Men Liliput är en ganska speciel ö, för där lever jättesmå människor (se bilden ovan).
Gulliver vaknar på Liliputs strand efter skeppsbrottet och känner att han är fastbunden. Snart känner han också att småmänniskor går omkring på hans mage.
Först blev nämligen liliputarna rädda för Gulliver, vilket kanske inte är så kostigt, eftersom han var jättestor för dom.
Men senare så förstod dom att Gulliver var snäll och Gulliver han hjälpte dom att försvara sig från fienden.
På Liliput var det inbördeskrig. Det handlade om hur man skulle knäcka sina ägg. Från den spetsiga sidan eller den lite mer trubbiga.
Swift menar att vi ska sluta bråka om småsaker tror jag.
Efter tag lyckades iaf Gulliver ta sig från ön när ett skepp åkte förbi.
Men inte långt efter att han kommit tillbaka till England åkte han ut på havet igen.
Och några år senare led hans skepp återigen skeppsbrott.
Denna gång hamnade han på en ö som hette Brabdingnag. Där levde istället jättar och Gulliver fick känna på hur det var att vara den lilla.
Gulliver blir omhändertagen av en bonddotter som kallas Gumdalqlitch.
Gumdalqlitch leker med Gulliver som med en docka och tycker att han är söt, men Gulliver tycker bara att Gumdalqlitch är äcklig.
I Brabdingnag berättar Gulliver om hur dom använder krut och så i England. Jättarna blir chokerade och förskräckta.
Jag tror att Swift vill få fram att han tycker att det är fel att vara så aggressiva och så.
På Gullivers nästa resa bar det av till landet Laputa.
Där bodde några som varken var mindre eller större än Gulliver men desto konstigare.
Vetenskapsmän, med deras kvinnor och deras medhjälpare.
Vetenskapsmännen var smarta men inte mycket till sällskap tyckte deras fruar.
Så på Laputa var i stort sett alla kvinnor otrogna med medhjälparna eftersom vetenskapsmännen inte var så uppmärksamma om man säger så..
Gulliver gör senare ytligare en resa. Till Houymland, hästarnas land.
I hästarnas land är allt bra. Hästarna är kloka och visa.
Men i Houymland lever också jahooer. De är mer lika människorna och mycket alakare.
Och när Gulliver berättar om att i hans land är alla som yahooer blir hästarna så ledsna att dom inte vill höra mer om det.
Gulliver trivs riktigt bra med hästarna, men hästarna tycker inte att Gulliver kan stanna hos dom.
Så Gulliver blir tvungen att åka hem igen..
Väl hemma är han deprimerad. England framstår som hemskt om man jämför med hästarnas land.
Swift kan berätta mycket om England genomsin bok.
T.ex. med äggbråken i Liliput och i de andra landen.
Jag tycker att boken verkar vara bra, och jag gillar vad han försöker få fram.
Jag är sugen på att läsa den på riktigt också hehe.
DANIEL DEFOE
DANIEL DEFOE
Daniel Defoe föddes 1659 i en förmögen slaktarfamilj. Familjen var whigs.
I Frankrike på den tiden kallades de liberala och frikyrkliga (vänstern) för whigs.
Medan de konservativa och högkyrkliga (högern) kallades för tories.
Daniel Defoes pappa ville att Defoe skulle predika i frikyrkor.
Men det ville han inte själv och istället örjade han skriva,
Han var riktigt bra på det och startade snart sin egen tidning.
Daniel Deofe var preciis som många andra upplysningsmän gärna ironisk och satirisk.
Så en gång skrev han på lappar
"Lättaste sättet att bli av med frikyrkliga... o.s.v."
Han fick många högkyrkliga att dela ut sina lappar.
Men sedan när de högkyrkliga (som var mäktigast i samhället än så länge) förstod att Defoe drev med dem blev de arga.
Defoe fick tillbringa en natt i fängelse. Vilket var obehagligt för Defoe som var klaustrofobisk.
Man kan tänka sig att han inte mådde så bra, och det kanske var det som fick honom att skriva en dikt där inne.
"Hymn to the pillar" (eller "Lovsång till skamphålen" ).
Och när han sedan dagen efter skulle föras till skamphålen lyckades han få med sig sin dikt ut.
På vägen så lyckades han ge sin dikt till folk på gatorna och den spreds snabbt.
Så när Defoe väl kom fram till skamphålen möttes han av jublande och blommor. Folk sjöng Hymn to teh pillar och Defoe kunde känna sig som en hjälte.
Men detta gjorde de högkyrkliga ännu argare. Och återigen hamnade Deofe i fängelse.
Fem månader senare fick han komma ut i utbytelse mot att han skulle spioner på så kallade whigs (vilket han ju själv var).
Vid 59års ålder hade Defoe skrivit en bok. Robinson Crusoe.
En bok som skulle komma att bli or´troligt populär.
Defoe fick insiration när han läste i The Spectator om en man vars skepp hade lidit skeppsbrott och denna man hade varit ensam överlevare och hamnat på en öde ö.
Först när han skrev boken hade den ett väldigt långt namn:
"The life and strange surprising adevntures of Robinson Crusoe, of york mariner, Who liveth eight and twenty years all alone in an uninhabited island o the coast og america, near the mouth of the great river Oronoque, having been cast on shore by shipwreckWhere on all the men perished but himself whit an account of how he was at last strangely delivered by pirates.
Written by himself."
Defoe skrev hela boken i syfte att det skulle låta så sant som möjligt
Det var också därför som det på första upplagorna stod "Written by himself" istället för hans eget namn.
Handlingen i korta drag:
Robinson Crusoe är en man som söker äventyr och åker därför ut på havet som skeppsman.
Men en resa så lider skeppet skeppsbrott vid en öde ö. Alla män dör förutom Robinson Crusoe.
Så Robinson Crusoe tvingas leva på ön.
Han bygger upp som en liten hydda direkt och allteftersom bygger han mer och mer.
Och efter många, många år händer det något. Inte långt efter att Crusoe just har gått och längat efter lite mänskligt sällskap kommer en båt.
I båten finns några kannibaler och en tillfångatagen man.
Crusoe ser chansen till lite mänskligt sällskap eller så vill han bara göra det rätta, och räddar mannen som var tilfångatagen.
Nu har Crusoe alltså en alldeles egen liten tjänare. Han får heta Friday (eller Fredag) eftersom dagen var fredag när han kom.
Robinson Crusoe hade redan när han kom till ön hållt reda på dagarna genom att rista in streck i träbark.
Han lyckades lära Fredah engelska och fick honom alltså att passa upp sig.
Ett ytterst litet monarkisamhälle lever nu på ön.
Men några år senare kommer kannibalerma tillbaka. Denna gången med Fredags pappa och en spanjojr.
Så även denna gång räddar Robinson Crusoe (nu med hjälp av Fredag) dom tillfångatagna.
Nu lever alltså fyra män på ön. Dessutom med tre olika religioner.
Något år senare syns ett skepp ute på vattnet. Ombord är några som gör mytteri och Robinson Crusoe och Fredag ser chansen och tar över skeppet.
Äntligen kan Robinson Crusoe och Fredag åka hem.
Den andra väljer dock att stanna.
Defoe skrev boken väldigt praktiskt och detaljerat. T.ex. centimetermått för allt han bygger står i boken.
Som om det vore en handbok för hur man klarar sig på en öde ö i jag-form.
Robinsons livsinställning var alltså väldigt praktisk.
Boken har blivit otroligt populär. Och det finns numera till och med något som kallas robinsonader, och det är då böcker som också handlar om människor som handlar på öde öar och sånt.
I boken kan man hitta många av upplysningstidens idéer.
Till exempel att människan med sitt förnuft lär sig behärska tillvaron.
Robinson Crusoe gjorde många uppfinnigar för att klaara sig på den öde ön.
Daniel Defoe föddes 1659 i en förmögen slaktarfamilj. Familjen var whigs.
I Frankrike på den tiden kallades de liberala och frikyrkliga (vänstern) för whigs.
Medan de konservativa och högkyrkliga (högern) kallades för tories.
Daniel Defoes pappa ville att Defoe skulle predika i frikyrkor.
Men det ville han inte själv och istället örjade han skriva,
Han var riktigt bra på det och startade snart sin egen tidning.
Daniel Deofe var preciis som många andra upplysningsmän gärna ironisk och satirisk.
Så en gång skrev han på lappar
"Lättaste sättet att bli av med frikyrkliga... o.s.v."
Han fick många högkyrkliga att dela ut sina lappar.
Men sedan när de högkyrkliga (som var mäktigast i samhället än så länge) förstod att Defoe drev med dem blev de arga.
Defoe fick tillbringa en natt i fängelse. Vilket var obehagligt för Defoe som var klaustrofobisk.
Man kan tänka sig att han inte mådde så bra, och det kanske var det som fick honom att skriva en dikt där inne.
"Hymn to the pillar" (eller "Lovsång till skamphålen" ).
Och när han sedan dagen efter skulle föras till skamphålen lyckades han få med sig sin dikt ut.
På vägen så lyckades han ge sin dikt till folk på gatorna och den spreds snabbt.
Så när Defoe väl kom fram till skamphålen möttes han av jublande och blommor. Folk sjöng Hymn to teh pillar och Defoe kunde känna sig som en hjälte.
Men detta gjorde de högkyrkliga ännu argare. Och återigen hamnade Deofe i fängelse.
Fem månader senare fick han komma ut i utbytelse mot att han skulle spioner på så kallade whigs (vilket han ju själv var).
Vid 59års ålder hade Defoe skrivit en bok. Robinson Crusoe.
En bok som skulle komma att bli or´troligt populär.
Defoe fick insiration när han läste i The Spectator om en man vars skepp hade lidit skeppsbrott och denna man hade varit ensam överlevare och hamnat på en öde ö.
Först när han skrev boken hade den ett väldigt långt namn:
"The life and strange surprising adevntures of Robinson Crusoe, of york mariner, Who liveth eight and twenty years all alone in an uninhabited island o the coast og america, near the mouth of the great river Oronoque, having been cast on shore by shipwreckWhere on all the men perished but himself whit an account of how he was at last strangely delivered by pirates.
Written by himself."
Defoe skrev hela boken i syfte att det skulle låta så sant som möjligt
Det var också därför som det på första upplagorna stod "Written by himself" istället för hans eget namn.
Handlingen i korta drag:
Robinson Crusoe är en man som söker äventyr och åker därför ut på havet som skeppsman.
Men en resa så lider skeppet skeppsbrott vid en öde ö. Alla män dör förutom Robinson Crusoe.
Så Robinson Crusoe tvingas leva på ön.
Han bygger upp som en liten hydda direkt och allteftersom bygger han mer och mer.
Och efter många, många år händer det något. Inte långt efter att Crusoe just har gått och längat efter lite mänskligt sällskap kommer en båt.
I båten finns några kannibaler och en tillfångatagen man.
Crusoe ser chansen till lite mänskligt sällskap eller så vill han bara göra det rätta, och räddar mannen som var tilfångatagen.
Nu har Crusoe alltså en alldeles egen liten tjänare. Han får heta Friday (eller Fredag) eftersom dagen var fredag när han kom.
Robinson Crusoe hade redan när han kom till ön hållt reda på dagarna genom att rista in streck i träbark.
Han lyckades lära Fredah engelska och fick honom alltså att passa upp sig.
Ett ytterst litet monarkisamhälle lever nu på ön.
Men några år senare kommer kannibalerma tillbaka. Denna gången med Fredags pappa och en spanjojr.
Så även denna gång räddar Robinson Crusoe (nu med hjälp av Fredag) dom tillfångatagna.
Nu lever alltså fyra män på ön. Dessutom med tre olika religioner.
Något år senare syns ett skepp ute på vattnet. Ombord är några som gör mytteri och Robinson Crusoe och Fredag ser chansen och tar över skeppet.
Äntligen kan Robinson Crusoe och Fredag åka hem.
Den andra väljer dock att stanna.
Defoe skrev boken väldigt praktiskt och detaljerat. T.ex. centimetermått för allt han bygger står i boken.
Som om det vore en handbok för hur man klarar sig på en öde ö i jag-form.
Robinsons livsinställning var alltså väldigt praktisk.
Boken har blivit otroligt populär. Och det finns numera till och med något som kallas robinsonader, och det är då böcker som också handlar om människor som handlar på öde öar och sånt.
I boken kan man hitta många av upplysningstidens idéer.
Till exempel att människan med sitt förnuft lär sig behärska tillvaron.
Robinson Crusoe gjorde många uppfinnigar för att klaara sig på den öde ön.
UPPLYSNINGSTIDEN
Sapaere Aude - Våga tänka
sa Immanuel Kant under upplysningstiden. Och dessa ord var karäktaristiska för denna tid.
Immanuel Kant
Kant var en tysk filosof som även gav Upplysningstiden sitt namn.
Kant föddes 1724 och dog 12 februari 1804.
Några andra ord som var käraktaristiska för Upplysningstiden var:
förnuft, optimism, tolerans och satir.
(förkortas ibland till FOT (eller FOTS)
TIDNINGARNA
Och för att upplysningstidens idéer riktigt skulle komma ut till folket var det tvunget att de kunde spridas.
Och där kom tidningarna in i bilden.
I tidningarna stod det mycket om alla upplysningsidéer.
En av de första tidningarna var The Tatler. Tidningen byggde på en grundläggande idé, nämligen att den som skrev tidningen hittade på en figur vid namn Mr. Bickerstoff. Det gjorde att mannen som skrev tidnignen kunde skriva i stort sett vad som helst utan att behöva stå till svars för det.
Men senare kom den större succen som byggde på samma idé.
The Spectator.
I The Spectator var det också påhittade figurers underskrifter, men denna gång var det en hel liten grupp påhittade människor.
Som jag förstått det var det meningen att det skulle finnas en man från varje samhällsklass. Någon som skulle representera alla (dock ingen kvinna!?).
De som egentligen skrev tidningen hette Addison och Steele.
Och The Spectator blev en så stor succe att man startade en Le Spectateur i Frankrike och i Sverige en svensk verson.
JOHN LOCKE
Innan Upplysningstiden trodde man mer att människor kunde födas goda eller onda. Det var därför det var specielt när John Locke sa
"Människan föds som ett oskrivet blad. Hon skaffar sig kunskap om världen genom sina empiriska erfarenheter."
ENCYKLOPEDIN
Någon gång i mitten av 1700-talet levde en man i Frankrike vid namn Denis Diderot.
Han fick en vision, om en bok som handlade om allt.
Ett uppslagsverk, som sedan skulle komma att heta Encyklopedin.
Den tog lång tid att skriva eftersom allt skulle vara med, 29 år tog det.
Mellan 1751 och 1780 skrevs Encyklopedin.
Diderot kunde ju inte veta allt om allt helt själv så han tog hjälp från flera andra kända män.
DEISMEN
Deismen var som en praktisk nyttoreligion som uppstod under Upplysningstiden.
I korta drag skulle jag beskriva det såhär
Naturen är fantastisk och därför måste det finnas en Gud som har skapat den.
Man trodde att Gud skapade jorden och lät den följa naturens lagar.
sa Immanuel Kant under upplysningstiden. Och dessa ord var karäktaristiska för denna tid.
Kant var en tysk filosof som även gav Upplysningstiden sitt namn.
Kant föddes 1724 och dog 12 februari 1804.
Några andra ord som var käraktaristiska för Upplysningstiden var:
förnuft, optimism, tolerans och satir.
(förkortas ibland till FOT (eller FOTS)
TIDNINGARNA
Och för att upplysningstidens idéer riktigt skulle komma ut till folket var det tvunget att de kunde spridas.
Och där kom tidningarna in i bilden.
I tidningarna stod det mycket om alla upplysningsidéer.
En av de första tidningarna var The Tatler. Tidningen byggde på en grundläggande idé, nämligen att den som skrev tidningen hittade på en figur vid namn Mr. Bickerstoff. Det gjorde att mannen som skrev tidnignen kunde skriva i stort sett vad som helst utan att behöva stå till svars för det.
Men senare kom den större succen som byggde på samma idé.
The Spectator.
I The Spectator var det också påhittade figurers underskrifter, men denna gång var det en hel liten grupp påhittade människor.
Som jag förstått det var det meningen att det skulle finnas en man från varje samhällsklass. Någon som skulle representera alla (dock ingen kvinna!?).
De som egentligen skrev tidningen hette Addison och Steele.
Och The Spectator blev en så stor succe att man startade en Le Spectateur i Frankrike och i Sverige en svensk verson.
JOHN LOCKE
Innan Upplysningstiden trodde man mer att människor kunde födas goda eller onda. Det var därför det var specielt när John Locke sa
"Människan föds som ett oskrivet blad. Hon skaffar sig kunskap om världen genom sina empiriska erfarenheter."
ENCYKLOPEDIN
Någon gång i mitten av 1700-talet levde en man i Frankrike vid namn Denis Diderot.
Han fick en vision, om en bok som handlade om allt.
Ett uppslagsverk, som sedan skulle komma att heta Encyklopedin.
Den tog lång tid att skriva eftersom allt skulle vara med, 29 år tog det.
Mellan 1751 och 1780 skrevs Encyklopedin.
Diderot kunde ju inte veta allt om allt helt själv så han tog hjälp från flera andra kända män.
DEISMEN
Deismen var som en praktisk nyttoreligion som uppstod under Upplysningstiden.
I korta drag skulle jag beskriva det såhär
Naturen är fantastisk och därför måste det finnas en Gud som har skapat den.
Man trodde att Gud skapade jorden och lät den följa naturens lagar.
